Att ge och ta emot stöd..

Nu är det mindre än 3 veckor tills vi är i Göteborg, det känns så sjuk overkligt! Att vi ska vara där nere i flera veckor helt själva? Utan barnen! Vad ska vi göra? Hur får man tiden att gå? Något som hela tiden varit ett orosmoment för mig är just det att lämna barnen… Från början fick vi informationen att vi skulle åka ner c:a 2 v innan datum och bli igångsatta, så det har vi varit inställda på och sedan räknat med att efter ungefär 3 v ska mina föräldrar komma ner med barnen så dem får bo med oss. Det är otroligt bra ordnat där nere, finns det plats får vi bo på Ronald McDonald hus där dem även hjälper till med skola för killarna och aktivitet för lillasyster. Annars får vi bo i närheten och ändå åka till Ronald på dagarna.

Men när vi nu fått allt bekräftat från Gbg så blev det ingen igångsättning då det är bättre för lillebror att få komma naturligt (vilket jag absolut förstår) MEN det innebär att tiden utan barnen blir oviss. Helt plötsligt har vi inte aning om det handlar om 3 v eller 2 månader!

Inte bara det att vara borta från barnen så länge utan jag kämpar väldigt mycket med att måsta lämna över ansvaret på andra! Barnen kommer ha det hur bra som helst, det är absolut inte det jag oroar mig för utan att behöva ”tvinga på” andra det som ska vara mitt ansvar. Vi har ett helt fantastiskt stöd från familj och vänner, alla ni som ställer upp är så sjukt värdefulla och jag är så otroligt tacksam för all hjälp! Men hur jag än vrider och vänder så är det där dåliga samvetet gigantiskt. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna kompensera för det här? Hur som helst så har vi ju faktiskt ”valt” att försätta oss i den här situationen. Om nu kan välja något sådant? Jag vet ju att ni som kommer vara där och stötta rent praktiskt inte känner så här och jag skulle själv göra precis samma sak för er.

I slutändan vet jag att allt kommer kännas rätt och att allt kommer bli bra, det här är väl förmodligen en helt naturlig reaktion och jag skulle tro att graviditetshormonerna kanske inte hjälper till ;-).

Något annat som blivit otroligt viktigt när det gäller stöd är kontakten med andra i samma situation. För hur mycket stöd du än får från din familj och dina vänner så är det ingen som vet vad du går igenom, det går inte att sätta sig in i någon annans situation om man inte varit med om något liknande själv, det gäller ju faktiskt allt i livet.

Vi har haft tur i oturen att ha någon i släkten som genomgått i stort sett samma sak (låter helt sjukt att kalla det tur, men just nu är det faktiskt tur) och har fått så mycket stöd och information från dem! Sedan har jag själv tagit kontakt med några mammor med HLHS-barn och hittat ett par riktiga guldkorn! Att ha den där personen som man kan ställa dem där dumma frågorna till eller bara att få höra dennes historia är en otrolig lättnad. Att få känna att man inte är ensam och att få se hur bra det faktiskt kan gå för barnen i fråga. Shit vad det betyder mycket för mig! Så till er som läser det här och står på den sidan, ni är så viktiga och utan er hade det blivit så mycket värre!

Nu har jag/vi landat i allt så det är inte lika jobbigt just nu och jag mår ju faktiskt bra (ja, kroppen är ju lite trasig i sig och jag är väl inte precis rörlig och smidig). Men jag känner mig ända stark och vet att det kommer gå bra, och detta är mycket på grund av allt stöd vi får!

Så, alla ni som finns där på ett eller att annat sätt, TACK! Tack för att ni finns, vare sig det är att ni hjälper till med barnvakt, matlagning, städning, kramar eller bara ett meddelande eller samtal. Ni är alla ovärderliga och jag är så innerligt tacksam!

Puss o kram på er, nu ska jag ta mitt morgonkaffe och njuta av höstsolen!

unnamed.jpg

Annonser

2 thoughts on “Att ge och ta emot stöd..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s