Månadsarkiv: oktober 2016

Men nu så! Välkommen lillebror!

Ja sorry nu var det längesedan jag uppdaterade..

 

Men nu är han här! I onsdags kom vår fina lillebror äntligen till världen!

 

Det startade så här..

Onsdag förmiddag hade vi tid hos barnmorskan för en kontroll, jag hade haft jätteont i höfterna och mycket sammandragningar sedan hinnsvepningen på måndagen så jag var inte alls i någon bra form.

Hon gjorde alla de vanliga kollerna och allt såg bra ut, jag var mer öppen och han låg ännu lite längre ner. Men att jag skulle fortsätta gå med smärtan (jag kunde knappt gå) var ganska onödigt enligt barnmorskan så hon tog kontakt med specialförlossningen och vi fick gå dit för en till kontroll.

Väl där tog det inte lång tid innan dem utan att ens ha kollat mig också ansåg att det lät inte kul och att jag skulle bli inducerad. Pappan fick i panik åka till hotellet och hämta alla saker, en timme senare tog en sköterska hål på hinnorna och igång var vi!

Själva värkarbetet gick fort och många krystvärkar tog det inte, på 2 var han ute!! 🙂 Han kom i vidöppet läge vilket betyder att han hade näsan upp mot min mage och inte neråt som vanligt så det var en liten boxarnäsa som kom ut 😉.

 

Eftersom han förväntades vara i ganska dåligt skick på grund av lungvenen var det 3 läkare som stod standby och tog honom direkt och pappan fick följa med dem till ett annat rum för kontroll. Väl där konstaterades att det inte var något fel på venen och han fick fin färg snabbt. Vilken otrolig lättnad! 😊

Efter ca en halvtimme kom pappan tillbaka med honom och jag fick äntligen hålla och pussa på min fina lille son! Känslan var helt underbar, där var han, så underbart fin och perfekt! ❤️

 

Efter en lång stunds amning kom läkaren och hämtade honom igen för att sätta det livsnödvändiga dropp som han måste ha nu den första tiden och för att göra ännu lite fler undersökningar.

Vi fick lite fika och fick sedan följa med när han kördes över till drottning silvias barnsjukhus. Och där är han nu!

Snart 4 dagar gammal så mår han efter omständigheterna bra men har väldigt mycket slangar och sladdar i och på kroppen. Det är mycket mediciner i omlopp men vi får ta upp (med lite assistans 😉) och hålla honom när vi vill och vi varvar amning och flaskmatning om vartannat. Till veckan väntar den första stora operationen men vi har ännu inte fått ett datum.

 

 

Pappan och jag har fått rum på Ronald McDonald hus och det är sån skillnad mot hotellet, så skönt att ha ett riktigt kök och få sova ostört! 😊 Vi är ju väldigt mycket hos lillebror på sjukhuset och hinner inte så mycket annat. Men vi är så nöjda med att få möjligheten att gosa på honom och bara vara där!

 

 

Hemma har vi nu 3 stolta storasyskon som vi saknar i massor!❤️ Storebrorsorna har gjort konstverk och sytt gosedjur och ser fram emot att få komma hit och hälsa på lillebror. Storasyster har dock mest konstaterat att hon fått en lillebror men att han gärna fått varit rosa 😉.

 

 

Så då har ni fått en lägesuppdatering, jag återkommer med lite mer info vid tillfälle 😊.

 

Jag vill passa på att tacka er alla som grattat och skickat hälsningar, jag har ju inte kunnat svara er alla men vi är så tacksamma och det värmer att så många bryr sig så! ❤️

 

Ha det gott så länge alla fina!❤️

 

IMG_7974.JPG

 

Övertid…

Ja då gick vi på övertid då… Nu igen… Var väl inte helt oväntat kanske då jag gått över tiden med alla barnen.

Men det blir nästan ännu jobbigare den här gången bara för att man inte är hemma.

Igår var vi på ett tillväxtultraljud, lillebror växte jättebra och allt såg bra ut (dem kollade inte på hjärtat nu utan bara på allmäntillståndet).

Läkaren gjorde även ännu en hinnsvepning, eller rättare sagt så svepte hon 4 gånger och nu gick det inte obemärkt förbi vill jag lova, hon tog i ordentligt! Det kändes som om det gav effekt direkt, jag fick väldigt ont i bäckenet och massor med pinvärkar. Så än en gång packade vi ihop oss för att vara redo, men mot kvällen lugnade det ner sig igen, suck! Jag känner fortfarande någon pinvärk då och då plus molvärk på det men inget mer än det händer.

 Fast vi fick iaf tid för igångsättning på måndag om det inte händer något före det såklart, så nu har vi iaf ett datum. Senast den 31:a oktober blir vi 4-barns föräldrar, eller ja ev 1:a november beroende på hur lång tid det tar att få ut honom 😉 .

Det jobbiga nu i veckan blir att fördriva tiden, speciellt om jag fortsätter ha så pass mycket förvärkar och ont bäckenet som jag har nu, då blir det definitivt inga promenader. Men men, små bekymmer i det hela, huvudsaken är ju att han mår så bra som möjligt, jag får hitta andra sätt att fördriva tiden.. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar mina zombie-serier så jag får väl helt enkelt börja om dem igen 😉 .

Uppdatering följer, ha det bra så länge alla glada! 🙂

Men ut nu!!!

Gaaah!!

Ligger i sängen och försöker somna om efter en en sån där klassisk lördag på hotell.. Massor m spring i korridorerna och jäkla liv helt enkelt. Vårt rum ligger längst ut mot trapphuset och det är ganska lyhört så det har inte blivit många timmars sömn.

 

 

På det så är vi idag framme vid beräknat födelsedatum men inte känner jag att det är någon liten på g? Känner dock att frustrationen börjar stiga, är trött på att bo i en resväska och jag saknar barnen något ofantligt!

Nu vill jag komma igång med allt, jag vill träffa min lilla pojke trots allt det jobbiga det kommer innebära, jag är redo att starta den här resan nu..

 

 

Då kroppen verkligen protesterar mot det mesta nu så orkar jag som sagt inte mycket längre men igår kväll tog vi en kort promenad till en vietnamesisk restaurang i närheten. Åh vad mysigt det var att inte behöva sitta på hotellet och äta middag, både att se något annat för omväxlings skull och att få njuta av nya smaker!

Det gav oss lite ny energi iaf!

 

 

Nä nu har jag fått gnälla av mig lite 😉 så nu kanske jag kan pallra mig upp och se till att det händer nåt idag iaf 😊.

 

Håll tummarna nu alla för att den här tjuriga ungen vill komma ut snart! 😊

 

 

2 dagar till beräknat do-date…

Ja ingen lillebror ännu.. Men iofs har vi 2 dagar kvar till beräknat datum! 🙂

Men Nu börjar det bli tråkigt, riktigt tråkigt!

Det är väldigt mycket tid som spenderas på hotellrummet då min kropp protesterar mest hela tiden, varje steg gör ont och går jag bara lite för fort så kommer sammandragningarna. Ibland fixar jag en kortare promenad men de har blivit betydligt färre, tur att man varit med om det förr, det är ju ingen överraskning att det blev så här 😉 .Vi saknar barnen ännu mer men gläds åt att dem verkar ha det jättebra därhemma!

Vi var till barnmorskan igen i onsdags och där konstaterades att jag var ganska öppen, 3-4cm och magen hade sjunkit ännu mer, dvs han ligger djuuupt nu 😉  . Barnmorskan gjorde även en hinnsvepning, så vi hoppades att det skulle ge lite effekt inom ett dygn men nej inte det inte! Det är bestämt en tjurig liten herre därinne 🙂

När vi ändå var däruppe så passade vi på att hälsa på vid vårt kommande boende, Ronald McDonald hus. En trevlig kvinna tog emot oss och visade runt en snabb sväng, det är verkligen så himla bra ordnat där och fantastiskt att man har möjligheten att få komma dit och bo så nära sitt barn. Det tar bara några minuter att gå dit från Drottning Silvias barnsjukhus där lillebror kommer vara inlagd. Dock är det konstant kö dit så vi lär inte få plats direkt utan kommer få spendera några nätter på BB först, ev får vi bo några nätter till här på hotellet också, det får vi se då.

Nu blir det till att vila i soffan igen och hitta nån film att kolla på. Ha det gott alla glada!

 

img_7954

Hur länge här då?

Ja nu har vi äntligen fått ett nytt rum, betydligt större och bättre. Fortfarande på hotellet men med både skrivbord, soffhörna och kök! 🙂

Skönt att kunna laga mat och sitta relativt bekvämt framför tv:n. Tror snart att vi gått igenom allt innehåll hos alla streamingtjänster som finns. 😉

Det börjar kännas på riktigt att det inte är långt kvar… Imorse trodde vi faktiskt att det var på väg att starta, men nej falskt alarm! Men långt bort är det inte (hoppas vi), fast vi vet sen tidigare att det kan ju dra ut på tiden ändå 😉 . Pappan håller väskorna packade konstant så att vi snabbt tar oss iväg när det väl gäller… Lillebror är en riktig liten vilde och protesterar så fort jag sitter fel och sparkar och fäktar för fullt där inne, så ut vill han nog 😉 . Men frågan är när?

Det skulle ju vara väldigt skönt om han äntligen ville komma ut men samtidigt är jag så nervös och orolig för allt det innebär. Jag kommer nog aldrig bli redo för det, att bara få snusa på min lille pojke en kort stund och sedan lämna iväg honom för en osäker framtid. Det känns hemskt, men pappan är ju med honom tills jag klarar att hänga på så han har ju en förälder hos sig. Sen har min lillasyster sytt två söta små snuttefiltar som vi sovit med för att ge dem vår doft, så dem får han ha med sig  🙂  .

Nu ska vi gå och se vad hotellet bjuder på för fika idag, någon promenad blir det inte då kroppen fortfande känns lite mörbultad efter morgonens lurendrejeri 😉
Kram på er!

 

Sega dagar…

Ja, precis så är det.. Väldigt sega dagar just nu.

Och då man har en kropp som inte riktigt orkar med så blir det ännu segare.
Vi försöker ta en liten promenad el liknande varje dag, att bara sitta instängd på rummet kan ju driva en till vansinne.

Igår blev det dock en kort sväng, förvärkarna har börjat bli kraftigare och det borde inte vara så himla långt kvar nu. Vi får packa ihop all packning varje kväll i fall att vi måste åka mitt i natten. När det väl startar lär det gå ordentligt fort.

Något som är lugnande är att vi ska till en specialförlossning så behöver vi inte vänta på att värkarna ska komma med ett viss mellanrum osv utan känner jag att det kommit igång så är det bara att åka in. 

Skulle han dock fortfarande vara kvar i magen på onsdag så har barnmorskan lovat att göra en hinnsvepning så kanske vi kan reta ut honom på det sättet 😉 .

Något som varit viktigt för oss dem här dagarna är FaceTime.. Så skönt att kunna se barnen och att dem får se oss, vi pratar med grabbarna varje dag och får lägesuppdateringar av både dem och mormor & morfar. Lillasyster är dock måttligt intresserad av att prata, jag gjorde ett tappert försök häromdagen men hon konstaterade bara att det var mamma i telefonen och ansåg att det var roligare att titta på tv 😉 . Saknaden efter dem börjar bli stor och det känns jobbigt att veta att det är flera veckor tills dem får komma hit, men dem har det jättebra där hemma och det känns tryggt!

På söndag ska vi äntligen få byta vårt lilla standardrum till ett större med pentry, ska bli underbart att kunna göra lättare måltider själv och få lite svängrum. Att bara äta ute hela tiden blir snabbt tråkigt och det är inte ett så stort utbud runt hotellet, trodde väl aldrig att jag skulle sakna att få laga mat så här fort 🙂 . 

Kram på er allihop!

En bättre känsla…

Idag blev en bättre dag. Inga nya besked el så men vi hade tid för inskrivning hos barnmorskan, vilket blev ett bra och positivt möte!

Hon var jättetrevlig och kändes trygg, fick göra dem vanliga kontrollerna och ta lite prover, vilka såg bra ut! Lillebrors hjärtljud var fina och han fortsätter krypa neråt. Det märks tydligt att det inte är långt kvar nu och han bökar på för fullt, han nog väldigt snart ”färdigbakad”. 😉

Vi fick även besöka både specialförlossningen och BB, stora salar med plats för många (kommer vara minst 4 pers plus oss vid förlossningen). Det känns väldigt bra och tryggt att ha varit där innan så man vet var man ska osv. Det blir så annorlunda när man är på en avdelning där dem bara har hand om högriskgraviditeter, vi är verkligen i goda händer här. 🙂

Vi åkte från Sahlgrenska med den där bra känslan i kroppen igen och vi tycker båda två att vi hittat tillbaka till tanken att det kommer gå bra! Självklart kommer det bli sjukt tufft men det kommer faktiskt gå bra, det är vi inställda på så nu ska det göra det helt enkelt! 

Igår blev en riktig slappardag. Vi tog en sväng ner på stan, shoppade lite och bara tog det lugnt. Besökte ett par mysiga caféer, fikade och pratade. Så Skönt att bara vara vi en stund! 

Tack för alla fina kommentarer och tankar! Är så härligt att veta att så många bryr sig, det är ett otroligt stöd!

Kram på er!