Overkligt!

Ja nu är det nära, mindre än en vecka tills vi åker, på söndag bär det av söderut. Och det känns overkligt! I vanliga fall när man väntar barn brukar man ha den där pirrande känslan av ”hur blir det nu” med en liten bebis och alla förändringar som sker i ens liv vare sig man redan har barn eller inte. Men nu! Det känns inte så alls, det känns verkligen bara overkligt!

 

Om några veckor får vi en bebis, ja, men vi får inte vara kvar där i förlossningssalen och mysa med vår nya lilla kille, få det där fikat serverat, se vem han är lik, känna närheten och tryggheten i att allt gick bra. Nej, det blir ett abrupt avbrott där pappan får springa iväg tillsammans med läkarteamet för att det ska sättas dropp osv medans jag får ligga kvar och försöka komma ikapp…

 

Sedan har vi såklart den där tiden efter med operationen osv. Den försöker jag ta sen, just nu lägger jag nog mer fokus på tiden före och runt förlossningen. Vi måste nog ta ett steg i taget då allt blir så nytt och annorlunda. Det jobbigaste just för stunden är ju att åka iväg och lämna barnen för att sedan gå och vänta där nere, att försöka hitta saker att fördriva tiden med. Det hade varit en sak om jag var som vanligt och orkade med att gå osv men just nu är kroppen helt slut och allt gör ont så då tar man sig inte så långt. Och saknaden av barnen under just den perioden kommer vara enorm.

 

MEN! Mitt i allt gnäll och tjat så finns det ändå en stor ljuspunkt… Vi kommer ju få en bebis, en liten pojke som om några månader kommer ge oss sitt första leende, greppa våra fingrar och lukta sådär mysigt som bara bebisar gör. Vi måste bara klara av den där sträckan dit först.

 

Idag är det kallt här uppe, fick skrapa bilen när jag skjutsade lillasyster till dagis. Är så himla förkyld också så jag tror att det får bli till att gå igenom bebisprylar i soffan med en kopp kaffe och bara njuta av lugnet. Vill gärna vara pigg tills i helgen så jag orkar mysa ordentligt med barnen!

 

BTW så fick jag den här söta bodyn i veckan, blev så otroligt glad! Dem där små sakerna får en verkligen att inse vad mycket fina människor som finns runt omkring oss och jag är så tacksam för att jag har er alla! Ni är så många och jag hoppas kunna finnas där för er om ni någon gång behöver det!

unnamed

 

Kram på er alla så länge!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s