Den trasiga mamman..

Nej jag är ingen bra mamma just nu. Jag är en trasig mamma!

Jag känner att jag inte räcker till då jag har svårt att ens få ihop ett och ett. Det är en otäck känsla när jag hinner tänka att jag ska göra något och två sekunder senare är det helt borta.. Maten funkar fortfarande inte och igår hade jag ännu en febertopp. Jag vaknar varje morgon med ångesten på topp och sedan fortsätter den så..

 

 

Nu har jag i alla fall lyckats prata med ett par närstående och hållit ihop hyfsat men jag vill inte röra mig utanför dörren, det lär nog ta lång tid innan jag klarar det. Att måsta träffa folk längre fram känns sjukt jobbigt och att få kramar känns ännu värre, det går helt enkelt inte! 😔

 

 

I helgen fick både vår fantastiska familj och våra underbara vänner ställa upp och ta barnen, handla mm och våra fina grannar tog sig an snöskottningen..

Så skönt att ha detta skyddsnät av fina människor omkring sig!❤️

 

 

Vi ser även hur folk vi inte ens känner sluter upp i minnesfonden för lillebror!

Helt otroligt! På två dagar nåddes målet på 10000:- ❤

Så tacksam över detta och över de tusenlappar som kom in redan innan när jag i ett annat inlägg bad om att man gärna fick swisha direkt till hjärtebarnsfonden. Jag hoppas på att vi tillsammans kan fortsätta att ge till lillebrors minne och låta andra i samma situation få en ljusare framtid!

 

http://gava.hjartebarn.se/campaign/4051342

 

 

 

Något som hjälper mig mitt i all sorg är just det här, att skriva. Jag klarar inte av att prata men skriva går bra! Då kan jag när som helst bryta ihop utan att det gör något.

 

Jag skriver förutom bloggen en privat dagbok som jag började med direkt när vi fick veta om lillebrors hjärtfel. Den hade jag tänkt att han skulle kunna läsa i när han blev större men nu har den fått bli en terapibok till mig själv istället.

Igår satt jag och började skriva och fick plötsligt känslan av att ”Nej jag orkar inte, jag orkar inte med allt det här! Det är för mycket, hur ska jag ta mig vidare?”, bröt ihop en stund, skrev sedan av mig och orkade gå vidare..

 

 

Sedan är såklart barnen det som får oss att ens ta oss upp på morgnarna. Jag vet inte hur vi hade klarat det om vi hade haft ett tomt hus att komma hem till..

Jag hoppas att snart orka vara en bättre mamma igen.. ❤

 

 

 

4 tankar på “Den trasiga mamman..

  1. Agneta Lödgquist Eriksson

    Så fint att du ändå orkar skriva, det är en fin gåva att få veta hur ni tar er framåt.

    Din Mammakropp är fylld av hormoner som vill åt olika håll…..

    Varma kramar o tankar till er båda….
    / farmor Agneta

    Gilla

    Svara
  2. BigSis

    Älskade du ❤ finare mamma (och moster) får man leta djupt efter ❤ ni går igenom det värsta n människa kan… det förstår era fina barn ❤ låt det ta tid ❤ jag önskar jag kunde göra mer för dig ❤ finns här ❤ Love you ❤

    Gilla

    Svara
  3. Moa

    Du starka, modiga kvinna. Att du skulle vara en dålig mamma är min absolut sista tanke om dig.
    Jag säger tack för att delar med dig. Jag känner mig otroligt förunnad av att få ta del av dina tankar. Jag önskar jag kunde göra något för att lätta tillvaron för dig lite.

    Gilla

    Svara
  4. Jeanette Nilsson

    Jag vet hur det känns att sitta på sidan om, som moster till ett änglabarn, och inte kunna göra något annat än att finnas där när min syster behöver/orkar prata av sej lite eller bara finnas där. Det är ok att bryta ihop, men kom ihåg att be om hjälp. Det finns många som vill hjälpa till men inte vet hur dom ska fråga er.
    Jättekramar till er från mej. Jag finns här också om du vill prata av dej eller bara ses för att komma ifrån. Ni finns i mina böner!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar