Att veta sina gränser.

Veckan har varit väldigt intensiv, ja vad jag nu för tiden tydligen uppfattar som intensivt i alla fall. För ett år sedan hade jag nog uppfattat det som en relativt vanlig vecka..

Det har varit ett flertal olika besök hos läkare mm och det märks tydligt på mitt mående.

Några ”första” har det också blivit den här veckan, både på gott och ont.. Vissa saker har gått bättre än andra, men nu vet jag i alla fall var mina gränser går för tillfället. Dock tror jag att det blev lite för många första, jag får lugna mig med att till veckan blir det nog stiltje på den fronten med tanke på den kommande begravningen.

 

De basala behoven som sömn och matlust är det första som tar stryk när det blir för mycket. Och när dem inte fungerar så går både hjärnan och kroppen ner i sparläge och allt annat blir bara kaos. Minsta lilla stresspåslag ger mig ännu mer ångest och jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till under dem stunderna. På mitt vanliga jobbiga mående så bestämde sig även en förkylning för att bosätta sig i min kropp, så nu är det host, aj och snörvel som gäller. Veckans gräns för att göra saker är således nådd!

 

Som tur är finns min underbara familj och våra fantastiska vänner alltid där och plockar upp skärvorna efter oss.

Att se hur fantastiskt mycket ni ställer upp gör mig så otroligt rörd, vad det än är så finns ni där på en gång. Ingenting är någonsin besvärligt utan ni tar gladeligen på er stora som små projekt! Hur jag någonsin ska kunna komma ens i närheten av att tacka er har jag inte en aning om. Ni är underbara! ❤

 

Jag har tagit flera promenader till lillebrors gravplats den här veckan. Även om han ännu inte finns där, så känns det som en liten trygghet att vänja mig vid att gå dit. Vi har kollat ut hur vi skulle vilja ha det där, vilka dekorationer som passar osv.

Självklart så är det galet jobbigt att behöva tänka på det, men det blir ett sätt att ta ett steg framåt. Och vi vill ju såklart göra det så fint vi bara kan för vår lilla pojke.

 

Trots den elaka förkylningen tog vi oss ändå ut på en liten promenad även idag, men nu blir det viloläge i soffan med en kopp te och mys med dottern (gissar att jag blir tvungen att titta på Barbie…Nu…Igen) 😉

 

Stor Kram till er alla! ❤

img_8479

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s