Det är ju sant?! Mitt barn finns faktiskt inte längre..

Det är ett faktum! Mitt barn finns inte hos mig längre..

Det är en horribel sanning som jag har otroligt svårt att greppa, trots att det nu har gått 6 veckor sedan lillebror plötsligt lämnade oss.

I och med att det nu finns en plats att gå till där min lilla pojke faktiskt är så blir det som ett skarpt uppvaknande och jag kan inte längre lura mig själv, han finns faktiskt inte! Jag kan inte gå till avdelningen för att träffa honom. Jag får aldrig mer klappa på hans mjuka kind, mysa med honom i famnen eller se hans vackra och pigga ögon.. 💔

 

Den insikten har på något sätt gjort att jag hoppat tillbaka något steg i sorgen och panikångesten visar sig allt oftare.

Just nu fungerar jag inte så bra. Hjärnan är helt off. Jag hinner tänka att jag göra något   och en sekund senare har jag helt glömt bort vad det var.. 😳

Detta händer inte bara nång gång utan hela tiden, och det är så sjukt irriterande! 😬

 

Idag tänkte jag att jag skulle passa på att baka inför storebrors födelsedag (även ett bra sätt att hålla tankarna borta från allt). Jag fick börja om med degen en gång. Jag höll på att glömma ingredienser flera gånger och det var väldigt nära att en plåt med kanelbullar blev totalbrända. Nä jag ska nog inte syssla med sånt just nu! I och för sig kanske jag inte valde den bästa av dagar att dra igång just ett sånt projekt. 😉

 

 

Igår kväll for vi som sagt till graven igen.. Det var så lugnande på något sätt att få komma dit. Efter en stund tog pappan och barnen bilen hem igen medan jag stannade kvar en stund till. Jag kunde bara inte gå därifrån.

Det var så fridfullt med alla ljus och alldeles tyst.Jag hade kunnat sitta där hela natten, bara för att få vara nära lillebror.

Men det blev en ganska skön promenad hem efter, då jag fick en chans att rensa tankarna lite efter den otroligt tuffa dagen som varit..

 

Idag blev det såklart en sväng dit igen. Tyvärr hade rådjuren varit där och mumsat på det fina blomsterhjärtat som vi hade lagt på graven. Men då fick jag iaf ett litet uppdrag till mig själv i att hitta något annat att ha där.

Det känns bra att ha några små saker att ta tag i ibland, det blir ett litet steg framåt. ❤

 

Nu ska jag snart ta ännu en promenad till lillebror. Jag måste det även ikväll, den där eviga panikångesten tog över tidigare och det är till lillebror jag behöver gå för att kunna andas!

img_8529

Annonser

One thought on “Det är ju sant?! Mitt barn finns faktiskt inte längre..

  1. BigSis

    Han är på en sådan fin plats o du har gjort så fint ❤🕯❤ moster kommer oxo hälsa på emellanåt o kolla läget 💜 eftersom storasyster Bella vet att han inte gillar mörkt så tänder vi flera ljus ❤🕯❤

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s