När man känner sig hemma på en gravplats.

Nu har det blivit rutin att gå till lillebror minst en gång per dag (fast hittils har det blivit 2 gånger om dagen). Det är som att det drar i mig på morgnarna, jag bara måste dit! 💔

 

Varje dag tar jag och pappan en promenad tillsammans bort till honom och på kvällarna när mina panikattacker kommer så är det enda som lugnar att få gå dit igen. Men då tar jag oftast en sväng själv.

På kvällen är det otroligt lugn och fridfullt hos lillebror, det brinner massor med ljus på hans grav och det känns på något underligt sätt lite hemma. Jag trivs där och känner en enorm lättnad när jag äntligen får komma dit.

Där kan jag bara vara, fastän jag inte får hålla honom nära mig så kan jag prata med honom. Jag kan sitta där och gråta bäst jag vill och känna närheten till mitt barn.💕

 

Hade någon sagt till mig förr att du kommer en dag längta efter att få gå till en gravplats så hade jag nog skrattat åt dem. Men nu vet jag hur det känns att vilja vara där jämt, att inte vilja lämna. Det är inte mörkt och skrämmande som jag upplevt det tidigare. Mitt barn är ju där, hur skulle det då kunna upplevas som otäckt?

Det pyntas och fixas hos honom, inte bara av mig. Det lyser konstant mängder av ljus och nu har han till och med fått en egen liten tomte. Jag vet ju mycket väl att han inte är medveten om allt vi gör, men precis som att vi ville göra det så fint vi kunde för honom under minnesstunden så känns det bra för oss att det även är så fint det bara kan vara på hans viloplats!❤️

 

Igår hade jag äntligen styrkan att sätta mig ner och läsa de brev som familjen fått lämna till lillebror under minnesstunden. Dessa ska vi sedan sätta in i en minnesbok här hemma tillsammans med annat som jag har sparat efter honom, tex en liten hårtuss, hans fotavtryck mm.

 

Alla hade skrivit så fint till honom och det var jobbigt att läsa pga alla känslor som kom över mig. Ett brev var dock jobbigare än de andra..

Min älskade lilla systerson som bara är 8 år hade självmant valt att göra ett eget brev till lillebror. 💌

Det var såå otroligt fint, gick rakt in i hjärtat på mig och tårarna flödade av kärlek till denna lille pojke.💕 Hans fina ord och bilder visade verkligen hur mycket han längtat efter att få träffa sin nya kusin och sorgen som kom då det inte blev så. 😔

 

 

Sakta men säkert börjar det bli mer jul här hemma också.

Idag for jag och pappan iväg för att köpa en julgran. Som vanligt var jag lite nervös inför risken att behöva stöta på någon jag känner. Jag upplever det även lite obehagligt när det blir för mycket folk.

Jag undviker fortfarande att behöva röra mig bland andra, utan håller mig till några få nära som jag klarar av att prata med. Men det gick iaf bra, vi stötte inte på någon vi känner och visst det var mycket folk men jag undvek alla så gott det gick.

 

Nu står det i alla fall en stor fin julgran i vardagsrummet som barnen ska få klä imorgon. Julen är ju ändå deras, och även om jag helst vill skippa den i år så gör jag allt för att det ska bli så bra som möjligt för dem! ❤️

 

Så här såg det ut i kapellet under minnesstunden.💕

img_8513

Annonser

One thought on “När man känner sig hemma på en gravplats.

  1. BigSis

    Glädjen man känner när ens barn visar sin kärlek och saknad över sin kusin är så stor 💘

    Tårarna bara faller av dina ord älskade syster 💔

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s