Orolig..

Just nu har jag en konstant oro i kroppen..

Jag kan inte alltid uttrycka vad det är som jag oroar mig för. Men ofta är det en oro inför framtiden. Hur kommer den te sig? När kommer jag bli något sånär mig själv igen?

 

Sedan finns oron för att andra inte kommer förstå hur jag mår. Det är såklart svårt för andra att sätta sig in vår situation, om de inte gått igenom det själv förstås, men det blir en stress för mig att inte kunna beskriva vad jag går igenom. Och även om man har förlorat ett barn själv så kan man ha en helt annan upplevelse.

Sorg är så personligt och uttrycker sig på så många olika sätt. Smärtan  och sorgen jag bär inom mig går inte att jämföra med något annat eller någon annans. Där tror jag att min oro inför att möta andra grundar sig. Att ännu en gång behöva förklara allt som hänt eller lägga på en fasad. Jag vet att ingen annan ställer några som helst krav på mig att göra det, men jag är väldigt duktig på att ställa dem på mig själv.

Än så länge har jag inte kommit till den fasen då man behöver prata om allt som hänt med många, utan jag vill fortfarande bara ventilera med några få.

 

 

Jag har dock ett större behov nu av att få stunder för mig själv. Mina kvällspromenader till lillebror har blivit väldigt viktiga, att få sitta där och gråta i lugnet vid hans grav får mig att känna en underlig trygghet.

Men när jag sitter hos honom kommer även en annan sorts oro, en oro som inte går att förklara. Det är som att oron jag hade inför hans födelse och operation kommer tillbaka, trots att jag inte längre kan vara orolig för det. Det är en jättekonstig känsla, att bära en oro för något som inte längre finns? 💔

 

 

Jag är även väldigt orolig inför journalgenomgången om ett par veckor. Det kommer bli så otroligt jobbigt att återuppleva allt igen. Och bara tanken på att läsa om dem sista minuterna i min sons liv känns så smärtsamt. Men, det måste göras!

 

Nä nu har jag gnällt klart om all min oro, jag får helt enkelt ta med mig den till lillebror igen och känna lugnet där en stund!

Under veckan har det fallit mycket snö och jag har fått skotta upp ordentligt. Snön som lade sig på begravningsplatsen förstärkte lugnet och stillheten, och det blev ett så vackert vinterlandskap! ❤️

IMG_8790.JPG

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s