Reaktioner.

Hur man reagerar på en stor förlust kan vara väldigt olika, även när sorgen tar över.

Sorg är inte likadan för alla och den är inte linjär, den går upp och ner, hit och dit och det går aldrig att förutsäga hur dagen kommer bli.

 

En av mina kraftigaste reaktioner på en förlust var när en fin vän omkom i en bilolycka. Jag minns så tydligt den stund då jag fick veta vad som hänt trots att det nu gått många år sedan dess.

Min sambo (nu man) kom hem från arbetet, jag stod i köket och stekte pannkakor. Han berättade vad som hade hänt, jag trodde först att det var ett dåligt skämt. Det kan ju inte ha hänt, sånt händer inte! När jag några sekunder senare förstod att det var sant så brast det totalt! Jag bara skrek rakt ut och föll ihop på golvet. Den förlusten var så otroligt tung. Då kunde jag såklart inte sätta mig in i hur fruktansvärt jobbigt hans underbara föräldrar hade/har det, men nu kan jag tyvärr åtminstone förstå en del av deras känslor. 😔

 

 

Reaktionen vid den här enorma förlusten av vårt barn var helt annorlunda. Visst, vi visste om att det fanns en risk men vi hade aldrig kunnat föreställa oss att vi skulle förlora honom på det här sättet.💔

Torsdagen den 3/11-16 ringde telefonen klockan 05.57. En kvinnlig sköterska sa bara att doktorn ville prata med oss. Men vi förstod nog innerst inne redan då.

När vi sedan kom in på IVA och dörren till hans rum stod öppen och hans säng var tom så blev det helt klart. Vi fick sitta en stund i korridoren och vänta, och under den tiden hann vi tänka tusen tankar. När vi så till slut fick komma in i hans rum och läkarna anlände för att ge oss dem hemska nyheterna så höll jag ihop, ja åtminstone i några minuter.

Jag vet inte om jag inte förstod vad han sa eller om jag redan hade förstått det så väl så att jag inte ”behövde” bryta ihop på en gång. Det mer smög sig på den här gången och byggde upp ett undertryck som såklart efter tag skulle göra att det brast. Och den sorgen jag kände är precis lika stark nu som då, det är bara mina reaktioner som mildrats lite.

 

 

Nu är det ju inte ens tre månader sedan vi förlorade vår lilla pojke, så det är inte särskilt konstigt alls att jag fortfarande känner den där intensiva sorgen. Men nu kan jag i alla fall reagera lite lugnare. Jag kan (såklart inte alltid) sitta lugnt i soffan och låta tårarna rulla, mot för tidigare då jag bara ville skrika rakt ut och helst bara försvinna från jordens yta.

Så, som sagt hur man reagerar beror inte bara på personen utan även situationen, sorg är ombytligt! Hur du tror att du ska reagera behöver inte vara den reaktionen du får.

 

 

 

Min långa simtur tillbaka är fortfarande inte påbörjad för jag ser inte var kanten är, jag trampar fortfarande bara vatten.

Men, jag sjunker inte längre ner under ytan lika ofta och jag har äntligen börjat snurra runt och försöker se åt vilket håll jag ska. Snart, snart kanske jag orkar ta några första försiktiga simtag i rätt riktning.

 

 

 

Tillsvidare har jag iaf ett fantastiskt sällskap medan jag trampar vatten, ett mycket busigt litet ett!😻

Kram till er alla! ❤

IMG_8980.JPG

 

 

Annonser

3 thoughts on “Reaktioner.

  1. Caroline

    Åh jag känner igen så mycket i allt du skriver. Jag vill bara att du ska veta att även om jag inte alltid kommenterar dina inlägg så läser jag vartenda ett. Jag går in varje dag för att se om du skrivit något. Jag kan inte förklara varför, men din sorg och ditt kämpande ger mig tröst i min sorg. Vi har ju i alla fall gemensamt att det var HLHS som tog våra små ifrån oss.. jävla hjärtfel!! Stor Kram ❤ ❤

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s