Trodde att det skulle bli en bra dag..

Ja, det kändes så igår morse när jag klev upp. Jag trodde verkligen att det skulle bli en bra dag. Och visst den var relativt bra, fram tills mitt på dagen.. Då slog ångesten till som en rak höger. Under middagen var jag tvungen att gå ifrån matbordet för att gråten bara vällde fram.

 

I huvudet förflyttar jag mig ännu mer frekvent tillbaka till Göteborg än vad jag gjorde tidigare. Och nu är jag mer o mer i salen på IVA, med hans lilla kropp som inte längre rör sig, inte längre är varm. Det är inga små ögon som plirar mot mig och inte några små fingrar som greppar runt mina. Utan jag sitter där och smeker hans kalla små kinder och klappar på hans mjuka hår. Det minnet av den allra sista gången jag fick träffa mitt lilla barn är för evigt etsat på min näthinna.😔

 

När jag nattade lillasyster igår kväll kom just dem tankarna och plötsligt började jag gråta ohejdbart. Min underbara lilla flicka frågade försiktigt ”vad är det mamma” och försökte trösta.. Men hur förklarar man för en 2,5 åring att mamma har ont i hjärtat? 💔

 

 

Kvällen slutade med att jag blev tvungen att ta en promenad, dock inte till lillebrors grav. Jag känner att jag måste börja avvänja mig vid att gå dit för ofta. En gång om dagen får räcka.

Det blev istället en lång sväng med musik i öronen, försökte först lyssna på en dokumentär men det var lönlöst, att hålla fokus är fortfarande ett problem.

 

 

Den här dagen blev lite bättre, tog såklart en promenad till lillebror och sedan blev det lite målning på lillasysters rum som vi håller på att fixa till.

Målning verkar vara ett bra tidsfördriv, det är så skönt att göra något som inte kräver någon särskild tankeverksamhet. Får väl bli till att måla om hela huset i slutändan 😉.

Såklart kom ångesten över mig även idag men den har varit mer hanterbar, det blev som tur var aldrig den där panikgråten, utan bara lite lugna tårar.

 

Nu ska jag ta och mysa ner mig i soffan med vår goa lilla kattunge, snacka om att jag har fått en kompis där… Hon är konstant runt mina fötter och vill gärna ligga i knäet så ofta det bara går. Jag är så glad att vi valde just henne, vår söta lilla Sushi!

 

IMG_9057.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s