Det viktiga.

Det som vi har gått igenom det sista året har förändrat mycket i mitt liv, inte bara praktiskt utan även hur jag värderar livet. Vad är det egentligen som betyder något?

Det materiella har tappat i värde och jag känner att jag i framtiden kommer bry mig mer om andra saker än tidigare. Min familj och mina vänner har om möjligt blivit ännu viktigare, dem har såklart alltid varit det men det har nu blivit ännu tydligare hur mycket dem betyder för mig och det är ju dem jag vill lägga min energi på. På mina nära och kära som ger mig så mycket!❤

 

Problem som jag/vi hade tidigare är verkligen inte problem längre.. Till exempel så struntar jag helt i om det är stökigt hemma iaf det skulle råka komma förbi någon, dem får ta mitt struliga hem som det är. Vi lever ju faktiskt här, och jag lägger hellre min tid på att leka och umgås med mina barn än se till att jag har ett perfekt hem. För jag har bara en chans med dem, vad som helst kan hända närsomhelst!💔

 

Jag har även tappat sugen på att resa, det behöver jag inte. Jag har allt jag behöver här hemma. Vi bor så fantastiskt fint och har stranden runt hörnet, så varför ska jag fly härifrån? Det är ju här jag trivs!

img_7220

Även innan allt med lillebror tyckte jag om att vara hemma, men hade ofta den där dragningen till att måsta göra något, det måste hända saker jämt och ständigt. Schemat skulle verkligen vara fullbokat. Men nu vill jag inte alls ha det så! Jag vill hellre ta dagen som den kommer.

 

Visst det kommer säkert ändras lite igen längre fram, men jag tror ändå att jag har fått en ny syn på livet och det har förändrat mig i grunden. Jag kommer nog alltid vara lite mer allvarsam än mitt tidigare jag varit och min framtidstro är inte längre lika solig och varm. Det finns ett stort mörkt regnmoln på min himmel som då och då kommer släppa några skurar över mig och påminna mig om att solen inte alltid skiner, ibland slår till och med blixten ner och tar ifrån dig det bästa du har…😔

 

Annonser

One thought on “Det viktiga.

  1. Mari Johansson

    Hej Emma! Jag har följt din blogg då jag fick höra att ni väntade ett hjärtebarn och jag har jobbat mycket med Jon på Kasinot. Vi har själva två hjärtebarn varav ett med konstrurerat enkammarhjärta som idag är drygt 1 år. Jag vet inte fullt ut vad ni går igenom men jag har själv suttit med läkarna i Gbg med frågor om nöddop och hjärttransplantation och gått promenaden till biva under 4 månader där Arvid låg och kämpade. Jag skriver några rader då ni och er Martin ofta finns i mina tankar ❤ Det finns inga ord utan vill endast visa mitt stöd med anledning av att jag kände Jon och vi själva har två hjärtebarn! Varm kram från Mari Johansson (hette Hägglund)

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s