Inte jättebra..

Jag mår precis som jag trodde att jag skulle göra… Dvs Inte jättebra.

 

Efter förra veckans maraton av ”nya” möten så hade jag inte riktigt fötterna på jorden igår. Och då pappan jobbar så är jag ensam hemma med barnen och får inte utlopp för mina känslor som vanligt utan måste trycka undan ångesten (så gott det går iaf), och det har skett betydligt mer frekvent än vanligt.

 

Sen är det den där stressen..  Jag klarar verkligen inte av stress just nu, jag hanterar den riktigt dåligt och får jag inte ångest av den så blir jag arg. Jippie, vilken kul mamma jag är just nu! 😳

Jag vet inte hur många gånger jag höjde rösten igår eller överreagerade, tur att det bara är några dagar tills pappan går på semester!

 

Men men, fixade jag förra veckan så klarar jag nog några dagar med barnen också. Jag behöver ju inte springa runt bland en massa folk i alla fall.

 

Det är något som är svårt att förklara för andra, just vad det är som blir så jobbigt för mig när jag är uppe i andra. Det är inte planeringen inför något, bakning eller något annat praktiskt utan det är att stå där uppe i andra och le. Stå och låtsas vara helt okej, jag vet att jag inte måste låtsas men att inte göra det är inte ett alternativ.

 

Till exempel så var vi på studentfirande i fredags, där det var två små bebisar. Hur söta som helst och jag älskar ju verkligen barn, men det enda jag kunde tänka på var om lillebror skulle varit i ungefär samma storlek, lika utvecklad, skulle jag amma nu osv osv.. Det är som om min hjärna skriker åt mig ”Le och skratta, men glöm för guds skull inte att din bebis finns inte längre, du kommer aldrig få krama din bebis sådär gosigt! Du kommer aldrig få vara trött för att lillebror inte sover eller kämpa med att få honom att sluta gråta! Men Le nu, LE!”

Och just den där fasaden gör att min hjärna jobbar för högvarv och efteråt är jag helt slut. Jag blir både psykiskt och fysiskt trött. Efter nåt sånt har jag även väldigt jobbigt med ljud, blir det stojigt och livligt så orkar jag helt enkelt inte med och vill bara krypa in i min lilla bubbla. Det blir ett par dagar då jag helst inte vill göra någonting alls.

 

Så när någon säger att dem har haft fullt upp och är trötta så har jag all förståelse för det, men min trötthet funkar inte på samma sätt.. Jag vill absolut inte förminska någon annans trötthet på något sätt  utan det är bara ett försök till att förklara skillnaden.

 

Det är många som erbjuder sig hjälpa till när jag är trött och slut men det är som sagt svårt och ofta behöver jag det praktiska bara för att kunna koppla bort hjärnan en stund. Men! Jag uppskattar så att ni erbjuder er och är så tacksam över hur många fina människor vi har omkring oss! All kärlek till er!❤️

 

I söndags kväll satt jag en lång stund hos lillebror i den varma kvällssolen. Det var så stilla och lugnt, jag sjöng några vaggvisor som jag aldrig fick möjligheten att sjunga för honom när han levde och nästan kände hur han låg i min famn igen.. 💔❤️

IMG_1195

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s