Kategoriarkiv: Okategoriserade

Det dåliga samvetet..

Något som jag numera ofta har problem med är mitt dåliga samvete..

Jag har dåligt samvete över alla runt omkring oss som jag hittils inte orkat träffa, och det är absolut inget personligt utan det har bara inte blivit av. Det finns så många som betyder så mycket för mig men min ork är fortfarande inte tillbaka till det normala och därmed tar jag mig inte heller för saker som tidigare..

 

Jag har ett enormt dåligt samvete över mina barn, hur dem har haft det under det sista året, hur jag inte riktigt klarat av att vara den mamma dem behövt förrän nu.. Det skär i mitt hjärta att tänka tillbaka på det och gör så otroligt ont..

 

 

Min ångest triggas otroligt mycket av allt detta (och mer) och det kan kanske låta konstigt att man efter 1 1/2 år inte klarar av allt som vanligt igen, men jo det är faktiskt så. Mitt huvud är ofta sprängfyllt med känslor och tankar efter en lång arbetsdag och på detta har vi nu bara 2,5 månader kvar tills ännu ett litet liv ska komma in i vårt och det känns otroligt omtumlande.

Den sista tiden har många minnen kommit tillbaka och dem har varit otroligt tydliga, dem har framkallat känslor som jag lyckats förtränga och tårar har rullat vilket inte längre händer särskilt ofta..

 

 

Jag vill så mycket mer än jag klarar av.. Och jag hoppas så att ni inte gett upp om mig, för innerst inne så finns en del av mitt gamla jag kvar och hon börjar sakta men säkert komma fram igen, det har bara blivit en liten paus på vägen..

 

All kärlek till er och ni finns alla i mina tankar! ❤️

 

A70AB3A4-4079-4228-9F9E-26EE5D6BC9CD

Annonser

Mening..

Jag klarar ganska mycket nu för tiden, allt som hänt har absolut stärkt mig. Många kommentarer som tidigare skulle ha sänkt mig totalt kan jag numer ta och tänka att personen i fråga förmodligen bara vill väl.. Men, om det är något jag inte kan och aldrig kommer kunna så är det att hitta någon mening med alltihop.

 

Det finns verkligen ingen mening med att ett litet barn föds svårt sjukt, men väldigt starkt, klarar en otroligt stor operation med bravur och sedan avlider pga en nål.

Finns det någon mening med att vår familj skulle gå igenom dessa två galet tuffa år, med att tre syskon förlorar en bror och sedan får se sina föräldrar sjunka till den djupaste botten utan att kunna göra någonting alls? Nope, nada, inte ett dugg!

Där förlorar man mig, ingen kommer någonsin få mig att se en mening med detta!💔

 

Så när jag för ett tag sedan pratade m en ytligt bekant om lillebror och sedan berättar att minstingen i magen är ordentligt kontrollerad och verkar vara helt frisk och då får svaret ”jaha, ja men då var det ju någon mening med alltihop”, ja då tappar jag orden.. Jag vet bara inte vad jag ska svara?

Nej! Det finns ingen mening med det!

 

 

Precis som att det inte finns någon mening med att en liten pojke med Hlhs just nu kämpar efter ännu en svår operation, och hans mamma får hjälplöst se på medans hennes lilla hjärta lider.💔 Det finns ingen mening med det!

 

Det finns inte heller någon mening med att två pappor och makar i alldeles för ung ålder fått den diagnos vi alla fasar för, cancer! Och deras fruar och barn kan nu bara se på när dem kämpar mot klockan och denna fruktansvärda sjukdom. 💔 Det finns ingen mening med det!

 

Det finns så vansinnigt mycket som kan läggas på denna lista med saker som inte har någon mening i överhuvudtaget, det är bara livet. Det tuffa och hårda livet som helt enkelt drabbar vissa hårdare än andra.

 

 

Den där dagen kunde jag hålla masken, men jag oroar mig för den dag då jag inte klarar det. Då min kopp rinner över, då alla kommentarer tar ut sin rätt.

 

Som jag sagt tidigare, dem flesta vill bara väl, men ibland blir det trots allt så himla fel.. Det bästa man kan få höra när man gått igenom något sånt här är att ”det finns inga ord”, för det gör det inte. Det är bara meningslöst!

 

Nu ska jag krypa ner i sängen och låta minstingen hålla mig vaken en stund, som han alltid gör så fort jag lägger mig ner!😉

Och istället för att tänka på det som hänt ska jag tänka framåt, mot den framtid som bara kan bli bättre!

 

Kram till er alla!❤️

7DEF6F60-EC34-45A4-8CCA-C7131F8FD445

Kaos..

Den senaste tiden har det varit fullt kaos, det är mycket som inte gått vår väg och stressnivån har triggat ångesten rejält.

På det så löper gravidhormonerna amok just nu och känslorna är verkligen överallt samtidigt..🙈

 

Eftersom jag faktiskt har varit i en situation där det värsta som kunde ske hände så blir det tyvärr så mycket lättare att tänka att det faktiskt kan hända igen och därmed oroar jag mig så mycket mer..

 

Ena minuten är jag lugn som en filbunke och kan glädjas åt allt det jag faktiskt har, andra sekunden bryter jag ihop i tårar och oroar mig för precis allt som kan gå fel, ser mardrömsscenarior framför mig och vill bara försvinna iväg för ett tag tills allt återgår till det normala igen!

 

Men, jag är även smärtsamt medveten om ett flertal personer/familjer som genomlider stora tragedier just nu, som kämpar för sin framtid och det plockar ner mig på jorden igen, just nu skulle jag absolut inte vilja befinna mig i deras situationer.. Jag kan känna med dem även om jag såklart inte kan helt förstå vad dem går igenom.. Jag kan inte annat än hoppas att allt går bra och att dem inte behöver hamna där nere på botten..💔

 

 

Framöver måste jag helt enkelt lära mig att fokusera på det som är bra, se framtiden som kommer och försöka finna ett lugn mitt i kaoset.. Just nu ikväll är mitt lugn sjuttioelva kassa m tvätt som ska vikas och en bra film 😉..

 

Kramar till er alla!❤️

1F3E4802-FC32-4B67-B5C7-A8BCD2728189

 

 

Mjuka små sparkar!

Ojoj, så mycket känslor som gjort comeback dem sista dagarna..

 

Sedan ultraljudet så har jag verkligen tagit till mig graviditeten på helt annat sätt, jag var så rädd för vad som skulle kunna hända så jag försökte nog förtränga att jag faktiskt bär på ett litet barn. Men nu, nu när jag har sett vår lilla pojke, fått bekräftat att han mår bra och sparkarna är så mycket starkare så vågar jag se den där framtiden som vi längtat efter så länge.

 

Just nu ligger Sushi (katten, inte maten😉) i mitt knä och kurrar lugnt. Det reagerar lillen starkt på och sparkar mer än vanligt, och som jag njuter! ❤️ Jag låter minnen av lillebror välla fram samtidigt som jag tydligt ser allt som jag faktiskt kommer få göra den här gången.

Och vet ni, jag har nog aldrig längtat mer!❤️

313CD626-043B-4573-9B90-8FA4FA043A73

 

 

 

 

Lillebror!

Den sista tiden har varit fylld av mycket oro och ångest.. Vi har stött på en hel del motgångar, både små och stora, och jag har verkligen kämpat för att inte återigen sjunka neråt.

 

Men, som tur är har det funnits en rejäl ljuspunkt. Några dagar före lillebrors 1-årsdag fick vi veta att lillebror skulle bli storebror!❤️ Ett otroligt glädjande besked då vi ända sedan han lämnade oss vetat att vi ville försöka fylla en del av tomrummet han lämnat med ett litet syskon.

Vi kommer aldrig kunna ersätta lillebror, men vi vill försöka få en del av den där framtiden som vi gick miste om.

E39C11D6-8E66-4B37-853F-BEC0B4E99C1A

Den nya graviditeten har i sig medfört en hel den oro, oro över om det här barnet kommer vara friskt mm. Jag har ibland haft sådan stark ångest över hur jag skulle klara av att ta emot ett dåligt besked igen, hur det skulle vara att ännu en gång förlora ett barn..💔

Så när vi igår vid rutinultraljudet fick veta att allt såg bra ut, att det är en frisk liten pojke med ett starkt hjärta som växer därinne så föll mängder av tyngder från mina axlar..

Det kändes även otroligt bra att se lättnaden hos barnen när vi berättade att det är ett friskt syskon som kommer, för även dem har haft en stor oro över hur det skulle gå den här gången. Vilket inte är konstigt alls, men dem har alla hela tiden velat få ett till syskon och det gör mig så lycklig att nu kunna ge dem det. ❤️

 

Jag hoppas att jag nu kan och vågar njuta av den här graviditeten och se en ljus framtid där vi denna gång får åka hem med ett litet barn.

 

 

Så nu sitter jag här med min växande mage och känner sån lycka varje gång det kommer en liten ”bump” där inifrån! Och jag kan inte annat än tänka att allt ska gå bra.

Jag längtar så efter att få använda alla de saker som ligger undangömda i förrådet, få plocka fram de små bebiskläderna och i sommar ta promenader till lillebror med en bebis i barnvagnen. Jag längtar så efter vår lilla son, lika mycket som jag saknar en annan..

 

Kram på er allihop!❤️

 

 

 

Osocial..

Nu är det lite längre mellan uppdateringarna. Det har varit mycket ett tag, en hel del jobbigt som stressar tyvärr men även positiva saker..

 

Jag har återigen gått in i en mer osocial period då de jobbiga bitarna och mitt arbetet kräver all den energi jag har!

Det känns ändå bra att vara tillbaka och jobba mer igen och känna att jag gör någon nytta, men det tar verkligen på krafterna. Alltför ofta känner jag mig som en urlakad zombie när jag väl kommer hem.🙈  Och tyvärr visar sig den där förbannade ångesten inte precis från sin bästa sida när det blir stressigt och det finns saker att oroa sig för..🙄

 

6D19C507-F12B-493C-B94B-BE5282F7458C

 

Så just nu vill jag inget annat än att bli av med dem där mörka molnen som hänger över mig så att jag istället får fokusera på det solsken som finns där bakom. Jag vill återigen känna att jag orkar mer och slippa vara en zombie när jag väl kommer från arbetet.

 

Men jag vet ju att det är tillfälligt, energin kommer att komma tillbaka tillsammans med viljan att träffa folk igen. Det är något det senaste året lärt mig, jag tar mig alltid tillbaka upp på land, förr eller senare iaf!😉

 

Kram på er!❤️

 

 

 

 

 

För snabbt!

 

20AFE03A-AC55-4B20-9F99-A68EEB14428F

Ibland blir det lite för mycket lite för snabbt…

 

Efter en härlig jul och nyårshelg som dock  inte bara inneburit mys m familjen utan även en hel del hinna hit och dit och i mitt jobb även en mycket hektisk period, så börjar jag inse att jag inte riktigt är mig själv än.

Lägg sedan ännu lite mer stress under veckan på det och hjärnan vill tydligen pausa 🙈.. Det märks ganska tydligt när det blir för mycket, ångesten kommer som ett brev på posten tillsammans med dålig sömn och ett minne som sviker.

 

Jag vill framåt så mycket så att det är lätt att missa stoppskyltarna.. Men men, med många powernaps på kvällarna och en lugn helg så ordnar det nog till sig snart igen. Som tur är vet jag numera att det inte är farligt att falls tillbaka ibland, jag tar mig alltid upp igen! Och till slut verkar jag ju ha sett den här skylten iaf 😉.

 

Hoppas ni andra har haft en bra start på det nya året!

Kram på er! ❤️