Framåt!

Snart har ännu ett år passerat, ett år som innehållit många tårar, men det har även haft med sig en hel del skratt, styrka och hopp om framtiden.

 

Under 2017 har familj och vänner varit vårt fokus och hos er vilar min tacksamhet. Utan er hade jag aldrig orkat simma uppåt och framåt. ❤️

 

Nu väntar ett spännande 2018, vi har mycket att se att fram emot det kommande året och jag hoppas innerligt att det bara blir bättre!

 

Tack alla ni som följer min väg framåt, tack för er medkänsla!❤️

Och ett stort TACK till alla ni som bidragit till lillebrors minnesfond! Tillsammans har ni bidragit med närmre 50 000 kronor till hjärtebarnsfonden! 💓👏 Det betyder så otroligt mycket för oss och vi kommer såklart fortsätta med insamlingen även under 2018. Jag hoppas att ni vill hjälpa oss att sprida fonden även nästa år så ännu fler hjärtebarn får chansen till en bättre framtid!❤️

 

http://mitt.hjartebarn.se/februari/5-6217

 

Nu ska vi förbereda oss för en mysig kväll med massor av god mat och skratt i fina vänners sällskap!

 

Jag önskar er alla ett härligt avslut på 2017 och GOTT NYTT ÅR! 🥂🎉❤️

4EFCBC88-6BB4-439B-919A-C901F0929D5E

 

 

Annonser

God jul!

 

852556C4-A278-4FE0-9F69-6A905F5800CF.jpeg

God jul! 🎄🎁

 

Nu ligger jag i sängen i fjällstugan, vi firar med nästan hela tjocka släkten (på min sida) i Vemdalen och det är så underbart! Ungarna njuter av skidåkning i mängder, till och med lillasyster har testat på och efter lite traggel så börjar även hon ta sig fram! 👍⛷

 

Men trots att det här är något av det bästa jag vet så saknas det något.. Mina tankar hamnar ofta hemma, dem är vid den grav som jag inte kunnat besöka som vanligt, men som tur är har jag assistans av min lillasyster som ser till att det är ljust och fint över helgen.❤️

Lillebror saknas oss så vansinnigt men såklart finns han med i tanken. Han är alltid med mig och funderingarna kring hur det skulle ha varit idag är ständigt närvarande..

 

Men! Den här julen är i alla fall ofantligt mycket lättare än den förra! Den vill jag aldrig behöva uppleva igen!💔

 

Nu är det dags att släcka, imorgon bitti ska killarna ut i backen igen och ta tillvara på den sista dagen med slalom. På eftermiddagen bär det iväg hemåt till lillebror och till katter..

 

Tack till min underbara storasyster med familj och till mina fina föräldrar för allt ni allihop har ställt upp med och för en härlig julhelg! ❤️

 

Och till alla er andra önskar jag en god fortsättning och passa på att njuta av att vara tillsammans med nära och kära!

 

Kramar till er!❤️

1år sedan farväl..

Idag är det ett år sedan vi sade farväl till lillebror..💔

Ett helt år!

 

Jag kan ibland inte greppa att tiden gått så fort, samtidigt som det ofta känns som igår.

 

Den där dagen minns jag dock helt klart, jag minns hur jag och pappan står ensamma i kapellet med urnan innehållande vår son. Minns när resterande familj kommer in, hur förstörda våra söner var, även om dem visade det på två olika sätt. Minns hur mycket lillasysters ovetande hjälpte oss igenom den hemska stunden, hur hon med sitt leende och sina frågor fick mig att klara av det värsta jag någonsin upplevt. Minns hur pappan bär vår son till den sista vilan och placerar honom i sin grav. Minns hur blommor placerades och tårar föll.

Det är en dag som alltid kommer vara tydlig i mitt minne.. En av de värsta dagarna i mitt liv! 💔

 

img_8513

 

 

Avklarat!

Nu var det längesedan jag uppdaterade här..

 

Det har varit ett par veckor där det har hänt mycket, samtidigt som det har varit några riktigt tuffa dagar..

Vi har passerat lillebrors födelse- och dödsdagar. Två dagar som gör riktigt ont, men jag har försökt tänka att dem bara måste gås igenom. Och nu har vi gjort just det, gått igenom dem, dem är avklarade!

 

Födelsedagen firade vi med tårta här hemma. Hos lillebror satte jag nya blommor och barnen fick sätta dit ballonger formade som hjärtan. Många ur vår familj och vänskapskrets var också till honom och satte ljus och fina dekorationer på plats.

Det var en så underlig känsla att fira sitt barn som inte längre finns här. Säga Grattis till en grav? Så himla konstigt, men ändå behövde jag göra det. Det var viktigt att få prata med och gratta honom. Och även tacka lillebror för den tid vi fick tillsammans, även om den nu blev alldeles för kort..

 

Mellan de tuffaste dagarna åkte vi till fjällen med fina vänner. Vi hade tur och fick till och med snö! Det var så härligt för barnen som lekte på som bara den, och vi föräldrar fick några avslappnande dagar i underbar miljö och med härligt sällskap! ❤

 

Dödsdagen blev lite tyngre, såklart. Det var många minnen som kröp upp till ytan, men jag hanterade all ångest som smög sig på som vanligt med ett flertal promenader till lillebror och i skogen. Även den dagen gick ändå bra, bättre än jag hoppats på. Jag kan ju inte trolla bort den utan den skulle bara klaras av helt enkelt..

 

Nu är vardagslunket tillbaka igen och jag jobbar mina få timmar, promenerar och laddar inför att snart börja jobba några fler timmar om dagen. Det känns ändå bra, även om det såklart kommer strula till sig lite i min stressade hjärna. Men, även det ska gå bra! För hur som helst så är det skönt att vara den där lilla stunden på jobbet, och känna att jag faktiskt gör något produktivt.

 

Nä nu ska jag ta mig en kopp te och mysa ner mig i soffan med lilla Soja som växer som bara den, och BUSAR som bara den! Herregud vad mina tår är roliga på nätterna 😉, ch typ allt annat som rör sig.. Men men, hon är väl en typisk kattunge skulle jag tro. 😻

 

Ha det gott alla fina! ❤

A2E60EFC-9C04-4DBF-A180-545EDCF6D768

1 år!

Idag är det ett helt år sedan jag höll lillebror i mina armar för första gången..

Det känns så underligt att det har gått så lång tid, när det samtidigt känns så nära. Vem hade du varit nu, vilka framsteg hade du gjort? Frågorna är galet många.

 

Den här dagen blir annorlunda på så många vis, istället för att fira en ettårsdag med hurrarop och fest i massor så firar vi på en gravplats.

Vi sätter nya blommor och gör fint hos honom. Barnen har bestämt att han även ska få ballonger och att vi sedan ska äta tårta hemma. För även om vårt lilla födelsedagsbarn inte längre finns hos oss så ska vi fira, fira att lillebror faktiskt  har funnits. Även om det var en alldeles för kort tid…

 

 

Något som gläder mig fantastiskt mycket är att minnesfondens mål på 40000:- som vi ville nå till födelsedagen är nått!! Tillsammans med den tidigare insamlingen så är vi över och nu tar vi nya krafttag och fortsätter insamlingen till förmån för alla andra hjärtebarn som behöver hjälp..

Vill ni idag göra något till lillebrors minne så önskar jag såklart att ni lägger ett bidrag här http://mitt.hjartebarn.se/februari/5-6217

Små som stora bidrag gör skillnad, nästa lilla hjärtsjuka barn som föds kanske får en bättre framtid just på grund av er!

TACK! ❤

 

 

Du fina lilla pojke, mammas älskade lilla hjärtebarn..

Som du fattas mig! ❤

0E19B827-A5A6-4D68-ABE8-6B566C66C921

Nedräkning..

Nu följer några tuffa dagar framöver..

Det är först nedräkning till lillebrors ettårsdag, en dag som kommer bli otroligt jobbig.

Efter det räknar vi vidare ned till den där fruktansvärda dagen då vår älskade lille pojke lämnade oss..😔

 

Att det snart har gått ett helt år känns så konstigt, det var ju bara igår vi satt där på drottning Silvias barnsjukhus och såg ljust på framtiden..

 

Jag vacklar ofta, känner att det ligger extra mycket oro i luften. Det kostar på att hålla skenet uppe och orken tar helt slut på kvällarna.

Det lär ju tyvärr inte helker blir bättre nu då det inte är några par vanliga veckor som kommer, det är veckor av återupplevelser. Av minnen, goda och fruktansvärt tunga.💔

 

Men även dessa dagar kommer vi ta oss igenom, tillsammans med vänner och familj fyller vi dem med att skapa nya minnen. Men även genom att hylla dem minnen vi har, vi firar att lillebror faktiskt skulle ha fyllt ett år, att han i alla fall fick finnas med oss en stund. Vi firar vår kärlek till en liten pojke, en liten pojke som vi för alltid kommer älska och sakna!❤️

9D4FC9E8-18A7-4D1F-9E0B-D114A4E6CED2.jpeg

http://mitt.hjartebarn.se/februari/5-6217

Att våga..

Nu för tiden är jag ofta galet trött, förvirrad och stressad, för egentligen ingenting…

 

Jag är ofta så slut i huvudet när jag kommer hem från jobbet (trots en mycket begränsad arbetstid) så att jag inte orkar nästan någonting. Det enda jag vill då är att få gå min promenad, gärna till lillebror.

Ofta vill jag egentligen träffa folk och hitta på saker men orkar helt enkelt inte, och det medför att jag får ett enormt dåligt samvete och ångest över att jag inte hört av mig till någon eller att jag inte ställt upp som jag borde. Bara att jag har glömt att svara på ett meddelande (vilket jag gör typ jämt) kan göra mig otroligt stressad.

 

Men min kurator frågade mig häromdagen, Varför ska jag känna så? Jag mår ju inte bra själv! Hur ska jag i den situationen kunna tänka på andra? Jag ska lära mig att säga nej, att våga säga ifrån utan att må dåligt över det. Jag har mått så vansinnigt dåligt och behöver inte mer att känna ångest för…

Och hon har såklart en poäng där, men oj vad svårt det är. Om man är som jag är och gärna vill allas bästa så kan det vara en rejäl utmaning att neka någon som vill ha hjälp tex. Nu menar jag inte att jag aldrig ska hjälpa någon, utan att jag måste känna efter själv först om jag verkligen orkar med det just där och då. Jag ska inte direkt kasta ur mig ett ”självklart!” utan avvakta lite med ett svar.  Nu låter jag galet självgod men nej, jag är definitivt inget helgon, men jag skulle behöva lära mig att sätta mig själv mer i första rummet… Och lära mig att inte bry mig i vad andra tycker och tänker om mig, huvudsaken är att jag och mina närmaste tycker om mig som jag är och accepterar mina fel och brister..

 

Många får nog uppfattningen att jag börjar bli mitt gamla jag igen, men Nope, inte där än… Inte på långa vägar… Men det är väl också ett simtag att ta (eller många) att erkänna för mig själv att jag inte är samma person längre och att jag måste göra några förändringar som jag faktiskt kommer må bättre av i det långa loppet. Jag kan säga ifrån utan att behöva oroa mig för hur den andra personen tar det, det är inte mitt problem…

 

Men hur som helst så måste jag säga att dem få timmarna jag numera är på arbetet så mår jag bra av dem, det är skönt att göra någon slags nytta igen och sakta men säkert kommer jag kunna arbeta mer och mer. Jag vill verkligen inte vara hemma mer än jag måste, det är så skönt att kunna släppa fokus dem där få timmarna och trots den stress det medför få känna mig lite normal igen…

 

Nu ska jag ta vår nyaste lilla lurvtuss och mysa ner mig i sängen och gosa, kattungekurr kan nog få vem som helst att gå ner i varv..

IMG_2447