Jag orkar inte..

Vad otroligt tufft det är att vilja men inte orka..😫

Jag får så många fina meddelanden från vänner och bekanta som jag tyvärr inte alltid orkar svara på. Ibland blir det bara för mycket, vissa dagar klarar jag knappt av att läsa ett sms.

 

 

Dem dagarna skulle jag egentligen vilja skriva och berätta hur ont jag har, hur ångesten äter upp mig inifrån. Förklara för var och en i detalj varför jag inte klarar av att sitta ner och ta en fika, gå en sväng på stan eller ibland inte ens ta en promenad. Det är inte på något sätt för att jag inte vill, utan för att jag inte orkar.. Jag orkar inte möta blickar, orkar inte förklara, orkar helt enkelt inte gråta mer än jag redan gör. 💔

 

 

Jag vet så väl att alla skriver av den godaste välvilja och medkänsla, men ibland orkar jag inte ens med medkänslan 😔, för att jag ibland inte ens orkar tänka på lillebror.

Det gör fortfarande alldeles för ont..

 

Bara att skriva det här inlägget gör ont, tårarna som rinner just nu river upp stora fåror på mina kinder, så tunga är dem.

Men jag är så tacksam över att ni är så många som bryr er, och tro inte att jag bara ignorerar er för det gör jag inte.

Jag ser er allihop och en dag kommer jag orka, för jag vill prata med er alla. Bara inte nu, inte när det gör som ondast…

 

Kärlek till er!❤️